Inskickad av: Flora
Hon var trött efter dagen. Ändå ville hon göra något för solen sken och himlen var blå. Sommaren pockade på uppmärksamhet. – Kanske en tur till klipporna, tänkte hon högt? Ja – med korg, bullar .. och lite vitt! Hon gillade runda, mjuka frallor, utan något till. Hon visste ett ställe där man garanterat fick vara i fred. Inga båtar, inga turister – de tog sej fram överallt! – bara lugn och ro. Inte ens en bok tog hon med sej, hon ville vila.
Han var besviken. Besviken på sin chef som sett förbi honom vid dagens arbetsutdelning.
– Han hade väntat just på detta! Han fnyste och skakade på huvudet. – Inga starka känsloyttringar här inte, han behärskade sej. Han använde aldrig smeknamn eller nedvärderande ordalag om arbetskamraterna. - Fåglar, tänkte han. – Fåglar är vad jag behöver! Kikare, en för långstudier, och en för närstudier, tog han med sej. Några mackor och en liten kaffetermos fick plats i den lilla ryggsäcken, perfekt formad för ryggen. - Klippor, fåglar och havsvattnets skvalp.. det är vad jag vill, tänkte han.
Solen stekte. Hon sträckte lättjefullt ut sej på en mjuk filt. T-shirten byttes ut mot ett vinrött sidenlinne, med lite längre kant, nästan som en kjol. Hon log för sej själv.
– Nu skulle de se mej! Det fanns gott om manliga arbetskamrater som säkert ville följa med och sola .. Hon skrattade för sej själv. – Att ha Per-Erik här bredvid .. Hon log brett. – Eller Lars ?! Nej tack ! Minnet slog till. Det fanns faktiskt någon .. Per hade mörka, bruna ögon, och de såg alltid snälla ut. – Med djup i .. hon tänkte högt. Minnet gjorde sej påmint igen. Han var mjuk i sitt sätt mot patienterna också. Bemötte alla som lika. – Och lugn .. tänkte hon. – Men var det karlar jag kom hit för att tänka på? Hon var förvånad ..
Solen brände på honom, snart åkte skjortan av. Han kliade sitt håriga bröst och lyfte ena kikaren. Nej, han missade kännetecknen, de former som avgjorde vilken sort och familj de tillhörde. Han begav sej ned mot vattnet till kanoten. – Kanske är det där borta jag ska vara i kväll, tänkte han? Han paddlade mot en holme med underbara klippor på. – Möjligtvis hittar jag ett rede där .. Fåglarnas reden var extrakänsliga områden. Där fick man ej vara klumpig, det kunde förstöra hela boperioden.
Värmen spred sej i hennes kropp. Frallorna och det vita vinet gjorde henne loj. – Kanske sola naken? Nej, det var inte hennes stil. – Men nederdelen .. ? Då har jag ju linnet och hinner dra ned i fall .. Hon ville gärna vara helbrun, och hon var det också. Antagligen var det vinet, nu passade hon på. Hon doppade sista frallan i muggen, det var ju så gott. Lite yr var hon. Hon drog upp linnet lite. – När hade hon en karl senast? Minnet var ganska färskt .. Han hade haft tvättbräda .. Handen tog lite, och hon mindes, mindes. Hon reste sej upp lite på armarna, tittade sej runt, tänkte – Va’ fan .. och halsade upp det sista vita.
Han var extraförsiktig, helst ville han se grågås på ägg. Han kröp försiktigt upp för klippan, här fanns chanser. - Var det inte .. det var i alla fall inte en grågås! Han stod på alla fyra, blickstilla. Framför honom låg en kvinna, en mogen kvinna, i rött linne med särade ben. Hon hade mogna former, det ena bröstet tittade fram över det tunna linnets kant, och benen hade former, vaderna mjuka kurvor. Han kände omedelbart hetta, och han såg lustgården, läpparna och de mjuka, krullade håren. Så kom hennes högerhand ned och smekte, och ett finger sökte pärlan, och gnuggade. Skötet öppnade sej för honom och han drog försiktigt efter andan.
- Herre Gud, tänk om hon ser mej? Han la sej ned med mikroskopiska rörelser, han visste hur han gjorde, han smög hundratals timmar varje år .. fast på fåglar!
Hon var varm. Inte bara av solen, inte bara av minnen .. Hon kände att hon ville, men tittade runt omkring. – Nej då, kusten var klar. Hon andades tyngre, och smekte sitt bröst med andra handen. Hon tänkte på en kraftig man som tog henne hårt bakifrån, och pumpade och pumpade och pumpade .. Vågor började komma i hennes kropp, och hon kände när hon närmade sej att hon ville ha en i mun samtidigt, med bakåtböjd nacke. En ådrig lem fyllde hennes munhåla och .. då hörde hon ett ljud!! Hon knep ihop benen och skrek rakt ut, tittade sej förtvivlat runt .. men såg ingen. En fågel lyfte vid hennes hastiga rörelse, och hon lugnade sej. – Va fan gör ja’ tänkte hon? Men samtidigt tyckte hon att det var spännande .. Tänk om .. Fönstertittare hade hon fantiserat om, och att hon, från säkert ställe, skulle vika ut sej helt.
Han pressade huvudet mot gräset och vasstråna, men klippan var hård i alla fall. Snart nog lyfte han huvudet, han ville ju se. Kvinnan hade lugnat ned sej märkte han. Själv var han inte lugn. Något liknande .. En tanke slog honom – Kikaren .. Herre Gud – låt henne börja igen!
Hon kände att hon var oförlöst. Frallor och vin var slut .. och för allt i världen .. spelade det någon roll?! – Att få kåta upp en livs levande karl .. hon ville börja igen. Hon lät linnet glida upp lite längre, använde bägge händerna först, sedan bägge brösten, och sist en handledsvickning från den högre skolan. – Skulle passa en konsertviolinist .. Hon log i hettan. Vetandes att ljud spelar stor roll lät hon sej låta som kvinnorna på film lät. Grand finale nåddes och hon pustade ut rak lång med händerna högt över huvudet.
Aldrig hade kikaren använts till detta förr. Han såg hårstrån så nära att lemmen skavde mot klippan. Han kippade efter andan, hade besvär med den. – Inte så högt inte så högt mumlade han sitt mantra inne i huvudet. Det var svårt att hålla kikaren och samtidigt nå sej själv, så han var tvungen att ge upp närstudierna. Inte heller kunde han använda handen som han brukade, han fick gnugga försiktigt med kroppen mot den skrovliga klipphällen. Och så het han var! Det behövdes inte så mycket ..
Hon rättade till sin klädsel, bytte till t-shirt igen. – Helvete’ tänkte han. – Ska hon neråt eller uppåt?! Hon tog sin korg och klättrade över klippan, och försvann ur mannens åsyn. – Herre Gud Herre Gud .. – Varför träffar jag kvinnor så sällan? Han förbannade sina prioriteringar och lovade sej själv kärlek nästa gång det var hans tur. – Konstigt, tänkte hon. Det var riktigt spännande! – Tänk om jag vågar göra det mitt framför någon! Någon som är värd det .. Med ett leende återvände hon hem. Hon hade haft en underbar kväll bland klipporna.
