Inskickad av: Johan 

Som en trehundrakilos bowlingboll slog järnkulan rakt igenom prisjägerskans långsmala skepps sköldgenerator och genast transporterades hon över till en fångstkub i mitt lastrum. Medan hennes brutna farkost sakta föll mot en svala, röda solen nedanför lämnade jag åt huvuddatorn att föra över vad vi kunde ha nytta av.

Jag satte upp ett kraftfält på bryggan och beamade upp henne. Trots att hon var frilansare bar hon uniform. Mitt lastrum var tydligen kallt för bröstvårtorna syntes tydligt genom den tunna pilotdräkten. De två snabba förflyttningarna gjorde henne desorienterad, bioscannern visade dessutom hög adrenalinnivå – hon var arg och lite yr.

Jag tog chansen att få först orden:
- Du var till för en minut sedan en framstående prisjägerska, nu är du gods i mitt lastrum. Hur tänker du förtjäna ditt syre?
- Svin! Du vet att jag är mer värd levande.
- Du tillhör mig nu. Visa vad du har!
- Det är din rätt, men ingen annan än ett svin skulle utnyttja den.

Med trots i blicken drog hon ner dragkedjan till bältet och rullade ner dräkten. Hon var naturligtvis naken under

- Nöjd så? Eller vill du förnedra mig mer?
- Mer än du anar.
- Svin! Befall mig då! Jag är redo!
- Av med dem.

Hon lydde naturligtvis.

- Så det är vad du tänker ha mig till? Varje gång du blir irriterad på något så plockar du upp en prisjägerska ur lasten och straffknullar henne?
- Sluta dagdrömma och knäpp händerna bakom ryggen.
- Jag tror du skulle tycka om att ta mig i baken och höra mig skrika, sa hon medan jag drog ihop hennes händer med ett buntband. Kraftfälten var nere, men ett rep till taket tvingade henne att stå lätt framåtlutad.
- Jag tror du skulle tycka om att bli tagen som en skrikande slinka.

Hon såg mig rakt i ögonen.

- Jag är naken, bunden och erövrad. Gör det då! Knulla skiten ur mig.

Jag behövde nästan inte bioscannern för att läsa av att hon nu både var upphetsad och arg. Kanske var det att göra det bästa av situationen. Kanske hade hon alltid drömt om en chans att bli villkorslöst utnyttjad. Jag beamade ner henne till hennes kub i lastrummet och lät ett nytt kraftfält skära rummet på mitten så att hennes putande stjärt hamnade på ena sidan och hennes överkropp på andra.

Hon hade haft åtta manliga fångar i sitt skepp. Jag slumpande fram en lista och projicerade upp den på väggen framför henne samtidigt som jag själv flyttades att stå framför henne. En klocka tickade ner och jag såg in i hennes djupa bruna ögon i väntan på att hon skulle förstå vad som väntade.

- Nej! låt dem inte, flämtade hon. Hon andades fortare och slickade sig om munnen, oförmögen att göra annat än att bjuda ut sina hål bakåt.

Klockan nådde noll, och en annan började genast räkna ned från tio minuter. En stor muskulös man med bar överkropp, ringlade tatueringar, och rakat huvud dök upp bakom henne. Han log utan att säga något.

Hon kom som en slampa redan efter två minuter. Jag njöt av att skoningslöst hålla henne i bröstvårtorna och se henne i ögonen medan vågorna sköljde över henne. Därefter beamade jag ut mig utan att stoppa programmet.

Övervakningskameror visade mig det jag ville se av återstoden. När de var klara med henne kom jag tillbaka, släppte loss henne, och sprutade över hennes söta ansikte.

- Tack, viskade den före detta prisjägerskan utmattat