Inskickad av: Henrik

Novellen skriven av: Gunnar Blå

“Hej, vill du ligga med mig?”

Hon ler mot mig. Hennes ögon är vidöppna, förväntansfulla. Hon har en kraftig skelning på vänstra ögat. Pupillen fokuserar på en punkt långt utanför mitt ansikte. Jag svarar, för att vinna tid:

“Det beror på vad du menar.”

Hon fnissar grymtande. Jag ser att hon är harmynt. Överläppens hud dras upp i en ljus, rynkig strimma mot hennes boxarnäsa.

“Du vet… ligga.”

Hennes tandställning glänser av saliv. Jag låtsas att jag inte förstår:

“Det finns många olika sätt. Jag kan på rak arm komma på säkert en elva tolv stycken. Och innan jag fått större klarhet i vad du menar har jag inte för avsikt att svara.”

Hon ser bekymrad ut. Hon säger:

“Förlåt, jag hör så dåligt.”

Hon pekar på hörapparaten i vänsterörat. Jag lutar mig fram och skriker:

“Jag vet inte!”

Hon stryker undan den bruna luggen ur pannan. Hon lutar huvudet bakåt, blundar och putar med munnen. Hon väntar på en kyss som aldrig materialiserar sig. Jag överväger att rusa därifrån, men det är mitt i natten och bara några minuter kvar tills tunnelbanetåget kommer.

Hon öppnar först det ena ögat, sedan det andra. Det är som om hon inte kan begripa att jag inte har kysst henne. Hon känner med fingertoppen över läpparna. Hon tittar på den, konstaterar att den är torr. Hon ser besviken ut.

“Tycker du inte att jag är sexig? Jag har ju min kortaste kjol på mig, och nätstrumpor.”

Hon har en röd sjalett på huvudet, en svartglansig midjejacka, en kort röd kjol, svarta nästrumpor och kängor. Jag tycker att hon är sexig. Men det säger jag inte. Hon är uppenbarligen en galning.

“Vi sätter oss.”

Hon tar min hand och leder mig bort till träbänken vid väggen. Hon knuffar ner mig och sätter sig i mitt knä och lindar armarna runt min hals.

“Vet du hur många bröstvårtor jag har?” viskar hon.

Mitt öra kittlas av den varma, fuktiga andedräkten som doftar vanilj. Hon nafsar i brosket, håren reser sig på mina underarmar. Jag svarar fåraktigt:

“Två?”

Hon skrattar och drar ner jackans dragkedja. Hon har ingen tröja under. Hennes bröst är alldeles platt och hårlöst, som en pojkes, med revbenen skymtande under den tunna huden.

Det är nu jag ger upp. Jag har inga fler undanflykter. Jag släpper självkontrollen och suger på den lilla knoppen som darrar mellan mina läppar. Hon suckar. Vi är ensamma på perrongen. Skylten säger att tåget ska komma om fyra minuter. Jag släpper bröstvårtan och frågar in i hennes hörapparat:Hon har sex bröstvårtor. De är små och rosa. Hon häver sig upp och pressar en av dem mot min mun, det är den översta vänstra.

“Borde vi inte gå någon lugnare stans?”
Men hon svarar inte. Hon tuggar på mitt öra. Hennes vänstra hand pressar isär mina ben, hon smeker insidan av låret, rör sig upp mot klykan. Jag börjar suga igen. Hon fingrar på mitt kön genom byxorna.

När hon hör att min andhämtning blir häftigare skuttar hon upp från mitt knä och lägger sig på bänken med ena kängan på perrongen och den andra på ryggstödet. Kjolen glider upp över magen på henne. Lårens vita hud skimrar mellan nätstrumporna och de ljusblå trosorna. Under det tunna bomullstyget avtecknar sig ett mumlande kött.

Hon har små händer med korta, röda naglar. De gnider köttet genom trosorna. Hennes högra öga stirrar stort och upphetsat mot mig, det andra blickar bort åt sidan, ut i ingenting. Tandställningen glimmar i mörkret under hennes harläpp.

“Vill du inte känna?” frågar hon.

Jag känner. När mina fingrar snuddar vid hennes kön genom trostyget bildas liksom en het klump mellan mina ben. Köttet skälver under min beröring. Jag spårar den hårda lemmens konturer med fingertoppen, från det svullna huvudet ned till kulorna och tillbaka. Det bildas en blöt fläck vid spetsen, som gör det ljusblå tyget mörkblått.

Hennes skinkor darrar, hon stöter emot mitt finger. Jag griper tag i lemmen och runkar den. Ibland syns spetsen ovanför troskanten. Jag drar tyget åt sidan och kittlar hennes pung och mellangård.

Hon gnyr och gnäller. Hon lyfter upp skinkorna. Hon ser vädjande på mig med det ena ögat, det andra förlorat i ingenstans.

Jag lyder.

Jag drar av trosorna.

Jag avslöjar henne.

“Suga”, säger hon.

Jag står på alla fyra på träbänken med huvudet mellan hennes lår. Jag känner nätstrumporna mot öronen, lårens lena hud mot kinderna. Hennes kuk luktar starkt av vanilj, den är omgiven av tjockt svart hår, men pungen är naken, den liknar hjässan på en pytteliten gubbe. Jag reser upp den grova stammen mot mig och öppnar munnen för det hårda huvudet.

När min ansiktsfitta omsluter den känsligaste delen av hennes kropp öppnar hon munnen och överöser mig med svordomar. Jag har aldrig blivit kallad så fula saker. Samtidigt nyper hon sig i bröstvårtorna, hennes fingrar vandrar runt mellan dem och kniper hårt och drar ut de rosa spetsarna till strutar av hud medan hon suckar och svär.

“Akta kjolen”, säger hon sedan.

Det betyder att hon tänker spruta. Jag runkar hennes snabbt med handen och suger hårt på ollonet och kniper henne i mellangården. Hon griper tag i mina öron och stöter emot häftigt.

“Jag ska fylla dig med sperma”, säger hon och sprutar.
Kuken sväller ytterligare några millimeter mellan mina läppar för att liksom ta sats. Så väller det fram. Det är en smoothie. Den smakar jordgubb i min mun. Den är sval och söt och vill aldrig ta slut. Jag dricker i djupa klunkar ur hennes pumpande kuk. Jag har lust att låta smoothien spruta ner mitt ansikte, mitt hår, mitt bröst, men jag fortsätter att dricka.

“Du suger som en bög, din lilla hora”, säger hon. “Jag är en glass med ett ansikte, och du är min lilla slyna.”

Den söta bäcken sinar. Jag sväljer girigt de sista dropparna. Hennes kuk smälter i min mun.

“Jag har inte kommit än”, säger jag fåfängt.

Mellan maskorna i nätstrumporna tränger droppar av vaniljglass ut. Hon försöker svara. Hennes läppar smälter i ansiktet, leendet suddas ut. Jag tror hon säger:

“Så skönt.”

Men det kan ha varit ljudet när glasstårtan i hennes bröst faller ihop och pressar ut luften.

Det tar inte mer än några sekunder innan hela hon har smultit. Kängan dunsar ned från ryggstödet. På bänken där hennes huvud vilat ligger en tandställning och en hörapparat i en pöl av glass. Jag plockar upp dem och sticker ner dem i fickan.

Ögonblicket efter kommer tåget. Det gnisslar ut ur tunneln och bromsar in vid perrongen. Jag kliver på och hittar en ledig plats.

Bänken med den smultna glassen och hennes övergivna kläder glider bort från mitt synfält. I fickan kramar jag tandställningen och hörapparaten och tänker på hur skönt det ska bli att hälla upp ett varmt bad när jag kommer hem. Jag vill också smälta.

Jag är mätt och belåten och kåt. Den som ser mig nu kommer att tänka i sitt stilla sinne: “Så lycklig hon verkar. Det ser ut som om hon har träffat en glass med ansikte.”