Inskickad av ANONYM

Jag vet inte varför jag gick på Linnéas fest. Jag känner ingen här förutom Linnéa, och Linnéa är aldrig på samma plats i mer än två sekunder. Jag sitter för mig själv i ett hörn med glaset som en sköld framför mig. Då och då kommer någon fram och gör ett halvhjärtat försök att inleda en konversation med mig, men de tröttnar alltid efter ett tag. Jag har egentligen ingen lust att prata med någon.

Linnéa vinkar åt mig från andra sidan rummet, försöker få mig att le. Jag gör henne till viljes och min blick möter som hastigast en annan kvinnas blick. En tjej som ser överdrivet uppklädd ut i lång röd klänning och pärlhalsband. Hon ler tillbaka. Jag vet inte vad det är, men något i hennes utstrålning får mig att känna mig egendomlig till mods.

En kille kommer och sätter sig bredvid mig och presenterar sig som Fredrik. Han verkar trevlig och jag försöker anstränga mig lite. Men mina ögon har svårt att hålla sig fästa på hans ansikte, de letar sig hela tiden ut mot rummet, söker ett par andra ögon. Där! Där står hon. Lutad mot väggen, ensam. Ena handen leker förstrött med halsbandet, blicken vilar redan djupt i min. Jag tittar bort, lite för snabbt för att det ska verka naturligt. Mitt hjärta slår ett extraslag. Vad vill hon mig egentligen?

Jag fortsätter prata med Fredrik, men jag kan inte riktigt koncentrera mig på samtalet. Stjälper hastigt i mig vinet och känner hur det hettar i kinderna. Vad sa han nu? Oj, han sa visst att jag är vacker. Försöker le intagande. Han böjer sig fram och kysser mig. Jag låter det ske med öppna ögon. Han kysser mig hårdare, vi börjar hångla i soffan. Hans läppar letar sig ner för min hals. Jag lutar huvudet bakåt och tittar upp. Där står hon. Hon ler inte längre, hon bara ser på mig. Min puls skenar. Vad är det med den här kvinnan som gör mig så rädd? Är jag verkligen bara rädd?

Fredrik har nu hunnit ner till min urringning. Han har handen kupad runt mitt ena bröst och kysser försiktigt mitt släta hull. Hon stirrar på mig fortfarande. Jag stirrar tillbaka, kan inte ta ögonen ifrån henne. Det pirrar i kroppen och mot min vilja börjar jag bli upphetsad. Jag sluter ögonen och borrar in naglarna i Fredriks rygg. Han flämtar till. När jag öppnar ögonen igen är hon borta. Jag ser mig omkring i rummet, men hon finns ingenstans. Fredrik knådar mitt bröst och nafsar mig i örsnibben och plötsligt vill jag bara därifrån. Jag föser bort honom, ursäktar mig med att jag måste gå på toa och skyndar ut ur rummet.

Jag låser in mig på toaletten. Står och betraktar mig själv i spegeln. Kinderna blossar i mitt annars likbleka ansikte. Vad är det som händer med mig? Jag stänker kallt vatten i ansiktet, men det hjälper inte. Jag känner mig fortfarande lika konstig.

När jag kommer ut får jag syn på henne genom köksfönstret. Det ser ut som om hon väntar på någon. Mig? Andlöst tvekande står jag några sekunder i hallen. Sedan öppnar jag dörren och går ut. Hon är inte där. Halvt lättad, halvt besviken vänder jag mig om för att gå in igen när jag få en skymt av hennes långa mörka hår i ögonvrån. Jag följer efter henne ut i trädgården.

Linnéas trädgård är både stor och vildvuxen. Jag leds än hit, än dit mellan syrenbuskar och knotiga äppelträd. Ibland försvinner hon utom synhåll, men jag hittar henne alltid igen. Snart förstår jag vart hon är på väg. Lusthuset.

När jag skjuter upp den knarrande dörren står hon redan där och väntar på mig. Jag kliver in och dörren åker igen bakom mig. Vi står i halvdunklet och bara ser på varandra. Säger ingenting. Plötsligt kysser hon mig. Hennes läppar är fasta och smakar lite salt. Hon glider med tungan längs min underläpp och suger sedan in den mellan sina. Jag vågar inte andas.

Men händerna på min axlar tvingar hon ner mig på bänken, dynan är kall mot mina bara lår. Hon står framför mig. Jag vet inte riktigt vad hon vill. Försiktigt lyfter jag upp klänningsfållen och för handen uppför hennes ben. Hon är sval och slät och jag låter handen glida längre upp. Jag kramar försiktigt hennes fylliga lår. En rännil av vätska har letat sig ner och jag följer den uppåt. Med en ilning av lika delar upphetsning och panik upptäcker jag att hon inte har några trosor på sig. Hon är varm och våt. Och hon vill ha mig. Jag sväljer hårt och låter sedan långfingret löpa längs den fuktiga skåran mellan hennes blygdläppar och vidare in i henne. Mitt finger glider lätt in, där är trångt, vått och varmt. Den enda punkten av värme i det kyliga lusthuset. Hon andas ut i en stötvis flämtning, och jag känner hur hon darrar till. Stilla så, ett ögonblick, mitt finger i henne, hennes ögon slutna.

Jag drar mig ur henne, mitt finger glänser av hennes safter och luktar hav. Jag fumlar med dragkedjan i hennes klänning, får upp den och låter klänningen falla till golvet. Hennes bleka hud skimrar i månskenet, bröstvårtorna är styva av kylan, brösten tunga och fylliga. Jag drar henne mot mig, fattar med händerna om hennes mjuka skinkor och låter mina läppar vila mot hennes lena mage. Sticker ut tungan och slickar den varma huden. Hon skälver till. Jag sträcker mig upp, sluter läpparna om hennes ena bröstvårta och låter tungan spela över den hårda upphöjningen.

Hon har knappt rört vid mig än, men nu ställer hon sig på knä framför mig och börjar kyssa mina nakna ben. Sedan slickar hon med långa tag uppför mina ben och vidare upp till låren. Hennes tunga känns lite sträv och gör min hud fuktig och kall så att jag får gåshud. Hon tar tag om min midja och drar mig fram till kanten av bänken. Sedan särar hon mina ben, drar upp min kjol och låter tungan löpa uppför insidan av låret och vidare längs troskanten. Jag känner hur blöt jag är och hur pulsen dunkar mellan mina ben. Hon för undan troskanten med handen och sänker munnen mot mitt sköte. Men så dröjer hon en stund och ser mig i ögonen. Jag andas tungt, med halvöppen mun. Hon håller kvar min blick en lång stund och jag känner skräcken komma krypande igen. Jag vet ju ingenting om henne. Hon kanske tänker mörda mig? Tanken gör mig av någon anledning ännu mer upphetsad.

Så särar hon mina blygdläppar med fingrarna och jag känner hennes tunga mot min klitoris. Den första lätta beröringen sänder en elektrisk stöt genom hela min kropp, ofrivilligt stönar jag till. Hennes tunga utforskar mig nyfiket. Hennes silkesmjuka hår kittlar insidan av mina lår. Jag får av mig linnet och behån och börjar smeka mina bröst. Lyfter upp det ena, tar vårtan i munnen och suger. Den är stenhård.

Jag lutar huvudet mot det kalla fönstret, men då slutar hon slicka, tar mig i händerna och drar mig upp på fötter. Hon lossar sitt halsband i nacken och drar det genom en metallögla som sitter i taket. Sedan lyfter hon mina armar ovanför huvudet, virar halsbandet runt mina handleder och knäpper låset. De vita pärlorna är varma mot min hud, uppvärmda av hennes kropp. Jag drar försiktigt men kommer inte loss.

Hon tar av mig kjolen och trosorna och jag huttrar lite i kylan. Med särade ben står jag så medan hon fortsätter att slicka mig. Ömsom smakar hon försiktigt på mig, ömsom låter hon tungan cirkla runt med hårda, bestämda rörelser. Under tiden smeker hon sig själv, först försiktigt, sedan allt ihärdigare. Hon andas snabbt, flämtande. Jag också. Jag lyssnar till det svaga smaskande ljudet som uppstår när hon slickar mig. Tanken att vem som helst som vågar sig ut i den svala sommarnatten skulle kunna se mig genom lusthusets många fönster gör mig om möjligt ännu mer upphetsad.

Min kropp längtar efter att bli tagen, uppfylld. Viskande ber jag henne om att få hennes fingrar i mig. Utan ett ord gör hon det jag ber henne om. Ett av hennes fingrar glider in i mig, så ett till, och jag kramar dem försiktigt. Hon för dem långsamt ut och in, knullar mig med fingrarna. Jag kvider av njutning och trycker mig mot henne. Med andra handen gnuggar hon sig mellan benen, och jag ser hennes bröst röra sig i takt. Hon slickar mig hårdare nu, hennes fingrar glider ut och in i mig allt snabbare, jag är så våt att det rinner nedför mina lår.

Jag ser hennes bröst gunga, vill röra vid dem men kan inte. Vill ta de rosa vårtorna i munnen, nafsa på dem, vill smeka hennes våta sköte, smaka på henne, sticka in tungan i henne, ta henne. Men jag kan inte. Jag är helt i hennes våld nu. I brist på bättre nafsar jag mig själv i armen, det är nära nu, så nära. Jag står snart inte ut.

Hennes hala tunga virvlar allt snabbare runt min svullna klitoris. Jag vrider mig i vällust, men halsbandet runt mina handleder hindrar mig från att göra några stora rörelser. Jag ser ner på hennes rödflammiga ansikte, hon kniper ihop ögonen. Det syns att hon njuter. Så stannar hennes fingrar upp inuti mig, och försiktigt, försiktigt, lapande som en kattunge, för hon mig över gränsen. En skälvning går genom min kropp och jag kommer, kramar hennes fingrar hårt, gång på gång, medan jag stönar högt.

Flämtande står jag kvar medan hon fortsätter att försiktigt slicka mig, samtidigt som hon smeker sig själv allt snabbare och hårdare. Hennes tunga stryker mig långsamt, fram och tillbaka, det är på gränsen till det outhärdliga nu. Plötsligt slutar hon slicka, kastar huvudet bakåt och ger ifrån sig ett litet stönande utrop när det går för henne. Hela hennes vackra kropp darrar i orgasmens efterdyningar. Sedan lägger hon huvudet mot min mage och vi står så en stund, helt stilla. Så reser hon sig upp. Hon har fortfarande mina safter runt munnen. Hon tar upp sin klänning från golvet och går.

Jag kämpar en stund för att få upp halsbandets lås, men förgäves. Mina armar har börjat domna nu. Till slut rycker jag till så hårt jag kan, halsbandet går av och sprider en smattrande skur av pärlor över lusthusets golv. Jag gnuggar bort lite imma från ett fönster och tittar ut. Hon syns inte till.

Jag klär på mig och lämnar lusthuset. Väl tillbaka i huset letar jag efter henne, men hon finns ingenstans. Linnéa kommer gående mot mig med en flaska i handen, lite ostadigt.

- Var har du varit? frågar hon med ett tvetydigt leende.

- Jag tog en liten promenad, mumlar jag.

- Jaha, då måste du ha gått snabbt, så andfådd som du är, flinar Linnéa, och ska just till att vingla vidare när jag hejdar henne.

- Vart tog hon vägen, tjejen med den röda klänningen? frågar jag.

- Vem då?

Linnéa ser oförstående ut.

- Hon som var här förut. Hon hade långt, mörkt hår och röd långklänning.

Linnéa ser ännu mer förbryllad ut.

- Nej, det har inte varit någon tjej i röd långklänning här så vitt jag vet. Kom, vi ska leka anden i glaset.

Och så försvinner hon ut i köket. Jag står kvar, förvirrad. Nog har det väl hänt? Eller? Så upptäcker jag att jag står och kramar något hårt i handen. Jag öppnar handen och där ligger en liten rund, vit pärla. Jag känner ett leende kittla mungiporna och sänder ett tyst tack till min mystiska älskarinna. Vem hon nu kan