Inskickad av ANONYM

Den här berättelsen börjar med en ung flicka.


“Ah, äntligen morgon!” tänkte jag när jag drog upp persiennen och tittade ut genom fönstret. Solen sken på mig genom trädtopparna och fåglarna sjung glatt. En perfekt sommardag. Jag log och vände mig om för att ta på mig mina kläder. Utanför dörren hörde jag mamma ropa på min yngre bror att komma och äta frukost. Själv var jag inte särskilt hungrig men eftersom jag ändå skulle äta någon gång så kunde jag lika gärna passa på.

Jag drog snabbt av mig min fula T-shirt, som jag alltid sov i, och tog på mig ett nytt par vita trosor och en BH. Ovanpå detta satte jag min lila kjol och vita blus. När jag öppnade dörren möttes jag av min lillebror.

“Hej! Sovit gott?” frågade han.

Han var 14 år gammal, två år yngre än mig, och jag tyckte mycket om honom. Jag kan fortfarande inte förstå varför det sägs att syskon alltid hatar varandra. Givetvis retades vi ibland och jag kunde bli rejält irriterad, men det var aldrig något allvarligt. Istället var vi för det mesta trevliga mot varandra och hade roligt tillsammans.

Jag log åt honom och svarade,

“Hej! Jätte bra faktiskt! Själv?”

Han log tillbaka.

“Bara bra. Inga mardrömmar i alla fall!”

“Nej, det är ju skönt att slippa!” svarade jag med ett skratt. “Kom så går vi och äter frukost! Som vanligt är man inte hungrig, men det sägs ju vara nyttigt!”

Vi skyndade oss till vardagsrummet, där vi alltid satt när vi åt, och mamma välkomnade oss.

“God morgon! Hoppas ni sovit gott.”

“Vem skulle inte, en sån här härlig dag?” svarade jag med ett leende.

Vi satte oss alla ner och började äta lite allt möjligt som mamma ställt fram till oss. Själv höll jag mig till ett par mackor eftersom jag fortfarande inte hade någon vidare matlust, men med lite thé var det riktigt gott.

Plötsligt kände jag något stryka sig mot mitt ben. Jag suckade och böjde mig ner för att lyfta upp vår söta lilla katt. Jag klappade honom på huvudet och sade

“Morris då, att du alltid ska vara så sällskapssjuk!” Men just då hoppade han ner från mitt knä, och lämnade mig kvar med hela ansiktet fullt av katthår. Jag ropade till och reste mig upp för att vifta bort molnet.

Mamma log och tittade på klockan. Hon suckade. “Usch, nu får vi åka, Johan, annars hinner vi inte till affären innan den stänger. De stänger ju så tidigt så här på helger och det är ju en bit att åka.”

Johan nickade och reste sig upp. Han tog med sig sin tallrik och sin kopp in till köket, vilket påminde mig om att inte glömma det den här gången.

Mamma reste sig, tittade på mig och frågade oroligt “Det är väl okej för dig att vara ensam ett tag, Johanna, för jag antar att du inte vill följa med?”

Jag var faktiskt, tro det eller ej, ganska ointresserad av att "gå i affärer" och liknande, så jag följde sällan med på resor in till stan.

“Det är inga problem. Jag börjar vänja mig vid det, och det är faktiskt rätt skönt,” svarade jag med ett leende. “När kommer pappa hem föresten?”

“Han är tyvärr borta ända tills i morgon,” suckade mamma.

Jag nickade och kom plötsligt på en sak. “Mamma, när hade vi tänkt ha mitt kalas nu igen?”

“Åh, tre dagar innan din födelsedag, vilket blir den 6:e Juli. Bra att du påminde mig föresten, jag måste ju passa på att köpa lite hemlisar. Det är inte varje dag man fyller 17,” sade mamma och blinkade åt mig.

Jag skrattade och nickade lyckligt.


Efter en kvart hade mamma städat upp efter oss, och diskat, och hon och Johan var färdiga att åka.

Jag vinkade av dem och såg hur dörren slogs igen. Efter en liten stund hörde jag vår bil startas och lämna vår lilla väg.

“Ensam igen,” sade jag till mig själv. “Men en sådan här härlig dag får man bara inte missa!”

Vi bodde ute på landet i ett litet hus som, enligt mig, var helt perfekt. Det var byggt i trä, målat rött, och hade sex rum med toalett och kök, och en trevlig liten källare. Men under den här årstiden spelade det ingen roll eftersom man ändå oftast var utomhus.

Huset låg ensamt mitt ute i en stor skog, vilket kunde kännas lite läskigt på nätterna, men så här på morgonen var det helt underbart. Jag hade faktiskt aldrig sett en vackrare skog, och jag tröttnade aldrig på att vandra omkring i den, vilket var just vad jag tänkte göra nu.

Jag tog på mig mina skor och gick ut på vår utomhusveranda. Som vanligt blev jag överväldigad av allt fågelkvitter och alla andra ljud som stora skogar som den här för med sig, och jag kunde inte låta bli att tänka på hur vacker naturen faktiskt är.

Jag andades in djupt och påbörjade min vandring. Eftersom jag hade bott här i ungefär 3 år så kände jag till skogen mycket bra, och att "vandra" betydde helt enkelt att gå runt och besöka mina favoritgläntor.

Efter ett tag kom jag fram till en av dem, kanske den vackraste, och jag satte mig ned vid en liten ek för att få skugga. Än en gång blev jag påminnd om hur vacker naturen är.

“Tänk om man själv var lika vacker,” sade jag till mig själv och log.

Jag slöt mina ögon och lyssnade och luktade, och njöt.


Plötsligt ryckte jag till. Vad var det för ett ljud? Det lät inte som något från skogen.

“Oj, jag måste slummrat till,” tänkte jag medan jag reste mig upp och gnuggade sömnen ur ögonen.

Ännu en gång hörde jag det prasslande ljudet, och denna gång bakom mig. Jag vände mig snabbt om men såg inget annat än skog.

“Men vad är det som låter?” sade jag till mig själv lite irriterat.

“Bara jag,” svarade en så härlig röst att jag tappade andan.

Jag snurrade runt, och framför mig stod en flicka i min egen ålder. Hon var fantastiskt vacker. Jag hade aldrig förr sett en så vacker flicka. Hennes kropp var underbar och hennes ansikte var vackrare än alla världens blommor tillsammans. Hennes långa gyllenbruna hår skimmrade i solen och såg ut att lysa. Hon smälte perfekt in i skogen med sin mörkgröna kjol, sitt ljusgröna linne och sina bara fötter, men ändå såg man henne tydligt, som en ensam lilja i ett hav av doftande växter. Jag var så förvånad och tagen av hennes skönhet att jag inte kunde annat än att stå still och förundras.

Flickan log åt mig.

När jag äntligen lyckades hämta mig en aning frågade jag förvirrat “V-vem är du?”

Flickan svarade, “Jag heter Linn. Vad heter du?”

Jag blev återigen tagen av hennes underbara röst och skönhet, och lyckades inte få fram mer än “J-Johanna.”

Linn log igen och en underlig värme fyllde mig.

“Kom så ska jag visa dig mitt träd!” sade hon och sprang fram till mig. Hon tog tag i min hand och jag njöt. Hon kändes och luktade helt fantastiskt. Jag tog ett djupt andetag och viskade till mig själv, “Hon är verkligen vacker som skogen, om inte vackrare.”

Linn vände sig mot mig med sitt underbara ansikte. “Tack,” svarade hon med ett solskens leende, “men jag blir aldrig lika vacker som skogen själv.”

Jag rodnade och tittade ner i marken, eftersom jag inte trott hon skulle höra mig. Hon tog sin hand och lyfte upp mitt huvud och såg på mig. Hon smekte sakta min ena kind och jag blundade och rös av njutning. Hon skrattade, och hennes skratt fick mig att vilja gråta av glädje.

Vi vände oss om och Linn drog med mig in i skogen. Det kändes som mina fötter hade vingar och som vi flög som fåglar, tillsammans hand i hand.

Snart kom vi fram till en glänta som jag aldrig tidigare besökt, och denna glänta var olik alla andra. Mitt i den stod ett högt träd, så vackert att allt runt omkring det såg ut att försvinna. Trädet bar frukter och löv i många olika färger, och där satt en fågel av ett slag jag aldrig tidigare sett. Den sjung tyst för sig själv. “Firr, firr, firr.”

Linn drog med mig och vi sprang fram till trädets stam. Vi satte oss ner och hon log mot mig och frågade “Vill du ha ett äpple?”

Jag blev förvånad över frågan eftersom frukterna hängde för högt upp för någon av oss att nå. “G-gärna det. Men hur ska det gå till?”

Linn skrattade och sträckte upp sin hand. Som av magi tycktes plötsligt en av trädets grenar böja sig och försiktigt lägga ett stort blått äpple i Linns vackra hand. Linn gav äpplet till mig och log. Jag kunde inte låta bli att skratta. Jag var så lycklig här med Linn. Hon var så underbar.

Jag tog ett bett av äpplet och spärrade upp ögonen. Det var det godaste äpple jag någonsin smakat. Det smakade som allt gott i världen tillsammans, i en blandning som inte förstörde deras enskilda smak. Jag blundade och andades in djupt.

Efter ännu ett bett kunde jag inte låta bli att öppna ögonen för att få se Linn igen. Där satt hon, vackrare än någonsin med det stora trädet vid sin sida. Hon tittade rakt in i mina ögon och log. Jag fylldes återigen av en värme, fast denna gång helt överväldigande. Jag lutade mig fram för att få henne närmare mig. Hon var så underbar. Jag ville bara... kyssa henne. Och med den tanken kittlandes i magen lutade jag mig omedvetet ännu längre fram, och hon gjorde detsamma. Då plötsligt möttes våra läppar och jag fylldes av en enorm lycka, och ett litet rop av upphettsning fångades av hennes mun. Våra munnar öppnades snart helt och hennes tunga mötte min. Vi satt så i oräknerliga minuter och lekte med varandra, och hela tiden njöt jag bara mer och mer. Jag kunde inte få nog.

Fågeln från trädet sjung tyst undertiden. “Firr, firr, firr."

Tillslut drog sig Linn vänligt tillbaka och reste sig upp. Jag satt kvar och darrade av upphettsning. Linn log åt mig och sträckte upp sina armar.

“Kan du ta av mitt linne?” frågade hon. “Det börjar bli så varmt!”

Jag satt som förstenad, och kom inte för mig att resa mig förrän jag hade suttit och stirrat på henne i säkert en minut. Jag började fantisera om henne utan kläder och det var svårt att föreställa sig hur underbart vackert det skulle vara i verkligheten.

Jag gick osäkert fram till henne och tittade på hennes ljusgröna linne som fortfarande satt på hennes överkropp. Under den såg man tydligt konturerna av två små runda bröst, så perfekta att jag tappade andan. Jag tog tag i linnet och drog det sakta över hennes armar. Hennes underbara bröst blev blottade och jag höll på att svimma av upphettsning. När jag äntligen fick av henne hela tygstycket log hon åt mig och gav mig ännu en liten kyss. Hon var så otroligt vacker.

“Vill du kyssa mina bröst?” frågade hon samtidigt som hon lutade sig bakåt mot det vackra trädets stam.

Jag kunde inte ens nicka. Istället böjde jag mig sakta ner och lade de båda brösten i mina händer. Jag smekte dem försiktigt och de var så mjuka och sköna att ta på att jag nästan skrattade av glädje. Linn böjde huvudet bakåt och blundade, och jag kunde känna hur hon darrade till varje gång jag kom i kontakt med hennes bröstvårtor. Jag blev mer och mer upphetsad.

Jag flyttade huvudet närmare och kysste hennes högra härlighet. Linn gnydde till och strök sig mot trädet med händerna vid dess sidor. Jag blundade och rös av njutning. Snart började jag slicka och suga båda hennes bröst, och ju mer intensiv jag var desto mer skakade Linn och desto snabbare blev hennes andetag. Snart började hon även stöna, och hon tog sina små händer och smekte mitt hår samtidigt som hon strök sig allt hårdare mot trädets stam.

Vi höll på i säkert 20 minuter, men tillslut orkade inte mina ben mer och jag föll bakåt och landade i det mjuka gräset, darrande. Linn öppnade ögonen och gav till en suck av njutning.

Efter en liten stund lyckades jag sätta mig upp och Linn log åt mig. Återigen blev jag som hypnotiserad av hennes skönhet. Hon vände sig helt om och jag kunde se ett tunnt rött sträck längs hennes rygg där hon strykit sig mot stammen. Hon böjde sig ner och tog tag i sin kjol med båda händerna och drog den sakta ner över sin fasta bakdel. Under den fanns inget annat än hon själv och hela hennes underbara kropp var nu fri från kläder. Hon vände sig om och jag tappade andan.

Hon log återigen där hon nu stod helt naken framför mig med sitt gyllne hår, sitt sagolika ansikte, sina underbara bröst, fortfarande blöta av mitt saliv, sitt skinande underliv, sina vackra ben och sina bara fötter. Jag satt och beundrade denna skönhet, och kom inte på att börja andas förrän jag plötsligt blev tvungen. Då andades jag in djupt, och njöt.

I bakgrunden sjung fågeln tyst för sig själv. “Firr, firr, firr."

Linn log igen och började sakta gå framåt mot mig, som fortfarande satt kvar i gräset. När hon kom fram satte hon sig mellan mina ben och tryckte mig försiktigt bakåt. Hon knäppte sakta upp min blus och lät den falla till marken. Hon gjorde detsamma med min BH och även mina bröst blev fria. Hon tog dem i sina händer och började smeka dem. Jag blundade och njöt. Efter ett tag kände jag än en gång hennes läppar vidröra mina, och jag stönade. Vi kysstes återigen och hon fortsatte smeka mina bröst. Jag förde även jag sakta upp mina händer och började smeka henne. Snart slutade hon och slöt istället händerna runt mig och fortsatte kyssas. Jag gjorde detsamma och det kändes helt otroligt när hennes nakna kropp trycktes mot min.

Vi höll på att kramas, smekas och kyssas mycket länge och jag blev bara mer och mer upphettsade för varje sekund. Till slut backade Linn en aning och vi slutade. Hon flyttade sig nu längre nedåt och började smeka min mage. Det var fantastiskt skönt och jag kände något varmt mellan benen. Hon fortsatte smeka längre ner och närmade sig sakta. Det blev varmare och varmare. Hon vandrade in under min kjol med sina händer och jag trodde jag skulle dö av upphettsning. Hon började smeka mina trosor och jag skakade. Det kändes underbart.

Men efter en kort stund slutade hon. Istället drog hon sakta av min kjol och befriade mig från mina stekande varma och genomblöta trosor. Där låg jag nu helt naken, förutom skorna som fortfarande satt på mina fötter, och bara tanken på att Linn tittade på mig fick mig att rysa i välbehag.

Linn var röd i ansiktet av upphettsning men log sitt underbara leende och frågade tyst “Är du redo?”

Jag fick inte fram mer än ett litet pip.

Linn vände sig nu om helt och böjde hela sin underbara bakdel över mitt huvud, precis inom räckhåll. Jag beundrade hennes gyllne vagina som droppade ner i mitt ansikte och tog mina händer runt hennes midja och förde den närmare. Ju närmare den kom desto mer öppnade den sig, likt en blomma på väg att slå ut, och mitt ansikte blev översköljt av en underbar vätska som smakade godare än det renaste källvatten. Jag sträckte försiktigt ut min tunga mot hennes blygdläppar och lät den sakta glida mellan dem, och smaka på härligheten. Precis samtidigt kände jag en underbar känsla mellan mina ben då Linn gjorde detsamma med mig, och jag blundade och njöt då jag fortsatte slicka.

Efter några minuter började jag utforska andra delar av hennes vagina och jag fann då klitoris. Så fort min tunga snuddade vid den ryckte Linn till och stönade högt. Jag fortsatte och blev förundrad över dess effekt ända tills jag kände det själv. Jag skakade och skrek av njutning. Vi fortsatte att slicka och suga varandra och det var så fantastiskt underbart att jag inte trodde det var sant.

Snart ökade vi tempot och vår njutning blev allt mer intensiv, och efter ett tag började jag även smeka henne med mina fingrar. Jag provade att försiktigt föra in ett par i innandömet, mellan blygdläpparna. Där var det otroligt varmt och fuktigt och fingrarna gled utan problem, så jag förde dem in och ut några gånger. Linns höfter började röra sig i takt och hennes redan högljudda stönanden ökade i styrka. När hon gjorde detsamma kunde jag inget annat än att ta efter. Det kändes helt fantastiskt och jag kunde verkligen inte få nog. Jag var tvungen att ha mer.

“Åh, Linn!” skrek jag. “Mer! Mer!”

Linn löd och förde in fler och fler fingrar för varje stöt, och snart blev det så många att jag kände en hel hand följa med in i min öppning. Jag gjorde samma sak för Linn och vi skrek i stämmor. Det fanns bara vi. Marken och omgivningen existerade inte längre och jag grät av lycka.

Jag fortsatte suddigt att utforska Linns innandöme och upptäckte en liten punkt några centimeter in som reste sig en aning då jag rörde vid den. Då jag började massera den vrålade Linn och skakade våldsamt. Plötsligt fann även hon den och jag kände det också. Jag såg inget annat än färger, och jag kände hur det var att flyga. Det var som att åka världens värsta bergodalbana fast tio gånger värre. Hela jag pirrade, darrade och skakade på samma gång, som om jag hade frossa. Det kändes fruktansvärt skönt. Jag vrålade, och Linn vrålade. Jag kände hur jag snart skulle explodera, och jag kände hur Linn snart skulle explodera.

“Jag flyger! Åhhhhh!” skrek Linn så högt att det ekade, och hon skakade som av en jordbävning. Jag kände hur tusentals små muskler drog ihop sig runt mina fingrar, djupt inne i hennes vagina.

Då hände detsamma för mig och jag löstes upp i rymden till partiklar, utspridda över allting. Jag var allting. Jag kände en miljard spänningar över hela kroppen dra sig samman mot mitt centrum. Jag blev överväldigad och kunde inte tänka på något annat än njutningen. Jag kokade.

“Igen, igen!” skrek Linn och plötsligt kände jag det ännu en gång. Jag skrek så högt att jag trodde jag skulle gå sönder. Jag löstes upp återigen och blev utspridd över allting. Jag var allting. Jag drogs samman på nytt och denna gång höll jag på att svimma av ansträngning och njutning. Jag, jag... jag kokade.

“Euuughhhhhhhhhh!” skrek Linn och exploderade i mitt ansikte. Jag badade i hennes vätskor, och de smakade så gott att jag... flög iväg på nytt. Långt borta, med en fruktansvärd fart. Plötsligt kom rymden och jag löstes upp en sista gång. Löstes upp som aldrig förr, och jag trodde inte jag skulle överleva när alla muskler i min kropp återigen drogs samman och lyfte mig från marken för att skänka mig denna underbara njutning ännu än gång. Ett hav föll ur mig. Jag blev utspridd över allting. Jag var allting. Allting var jag.

Jag hade kommit en tredje gång, och jag kokade inte. Jag låg istället och sov. Sov i vaket tillstånd. Eller var vaken i sovande tillstånd. Jag visste inte säkert, men det var oerhört behagligt och jag hade aldrig förut i mitt liv varit så lugn och avslappnad som nu.

Jag viskade svagt, “Linn, jag älskar dig,” och allting svartnade för ögonen. Det sista jag hörde var fågeln från trädet som sjung tyst för sig själv. “Firr, firr, firr.”


Plötsligt ryckte jag till. Vad var det för ett ljud? Det lät inte som något från skogen.

“Oj, jag måste slummrat till,” tänkte jag medan jag reste mig upp och gnuggade sömnen ur ögonen.

Ännu en gång hörde jag det prasslande ljudet, och denna gång bakom mig. Jag vände mig snabbt om men såg inget annat än skog.

“Men vad är det som låter?” sade jag till mig själv lite irriterat.

Jag hörde ett kurrande bakom mig.

Jag snurrade runt, och framför mig stod min lilla katt Morris. Han jamade mot mig och jag log.

“Hej, Morris! Vad trevligt att se dig här!” Morris strök sig mot mitt ben.

Jag tittade mig runt och kliade mig i huvudet. “Det börjar ju bli mörkt, jag måste sovit länge! Kom så skyndar vi oss hem och tar något att äta!”

Morris jamade glatt och skuttade in i skogen. Jag följde efter, men plötsligt kände jag något konstigt. Det kändes som om någon log mot mig. Det var en trevlig känsla. Jag vände mig om, men där var ingen.

Jag ryckte på axlarna och sade till mig själv, “Varför får jag för mig konstiga saker. Det här är ju bara en vanlig skog, inget konstigt med det. En helt vanlig skog som jag trots allt har vandrat i hundratals gånger om, och utforskat helt och hållet.”

När jag vände mig om för att gå hörde jag en fågel. En mycket ensam fågel långt borta som sjung tyst för sig själv. “Firr, firr, firr.”

Då minns jag.