Inskickad av ANONYM

Hennes namn var Cornelia och hon var mycket äldre nu. När Han hade besökt henne den där gången så var hon flicka, bara ett barn, en oskuld som levt i endast sjutton år. Nu var hon äldre. Tio år hade passerat sen den där natten, hon var kvinna nu. Men hon älskade Honom fortfarande. Hade inte kunnat älska en annan man under alla dessa år. Det var en förbannelse mer än något annat - att älska en man hon bara träffat en gång; en man som gjort henne oförmögen att kunna älska någon annan.

Cornelia var fortfarande lika fager som för tio år sedan. Hennes kropp hade redan då varit en kvinnas kropp, och den hade inte förändrats på något sätt. Hennes bröst var lika fasta och de rosabruna bröstvårtorna var lika vackra som alltid. Hennes midja var lika smal och höfterna var lika kvinnligt rundade. Hennes hår var mörkbrunt och lockigt, lika ostyrigt som en virvelvind, och lockarna dansade ner över hennes rygg. Det enda som egentligen hade förändrats var hennes blick. Ögonen bar fortfarande samma dunkelbruna färg, men blicken hade förändrats. Den innehöll mer visdom och erfarenhet - en sorts kvinnlig kraft tycktes stråla ut från dem och förtrollade varje man hon mötte.

Men hon älskade bara Honom.


Cornelia bodde kvar i det vackra huset på kullen. Hennes var fortfarande rummet på vindsvåningen. På bottenvåningen fanns en vacker salong där hon brukade ha middagsbjudningar för sina närmaste vänner eller kanske middagar med vackra män som hon sedan förförde. Helt utan känslor, naturligtvis.

Salongen var åttakantig och väggarna var av sten. Taket bars upp av pelare, som i en krypta, och några av dem var utsirade med märkliga mönster. Historiker trodde att rummet byggts av tempelriddarna för deras hemliga ritualer, men ingen visste säkert.

Vad rummets ursprungliga funktion än var, hade det en inte bara bekväm utan överdådig inredning. Salongen låg försänkt i dunkel, oljelampor och vaxljus kompenserade bristen på dagsljus och spred ett dämpat sken över allting. Vackert mönstrade mattor prydde golv och väggar, ett tjock brokaddraperi i guld- och silvertråd avgränsade sovgemaket. I den större delen av rummet fanns bekväma soffor och fåtöljer. På ett vackert snidat bord stod ett utsökt schackspel.

Det var denna syn som mötte den intet ont anade mannen och kvinnan då de klev in i salongen. De båda hade träffat värdinnan för bara några dagar sedan, och de tre hade genast blivit goda vänner. Cornelia hade genast fastnat för parets otroliga skönhet. Mannen, Pierre, bar en gyllene gloria av lockar och hans ögon var vackert gråmulna. Hans kvinna, Belle, var en nattens varelse. Månens bleka sken återspeglades i hennes bleka hud och det röda hårsvallet fångade upp det flackande skenet från ljusen. Hennes ögon var vackert rödbruna, vilket gav henne en nästan otäck dragningskraft.

- Välkomna, sa Cornelia med sin mjuka stämma och visade med handen att paret skulle slå sig ned.

Pierre och Belle slog sig ner i den röda soffan. Cornelia gick ner i vinkällaren för att hämta en flaska rödvin. På vägen tillbaka stannade hon upp vid helfigursspegeln och betraktade sin uppenbarelse. Hon bar en röd sammetsklänning som smet åt på de rätta ställena och framhävde hennes kvinnliga kurvor. Hon hade målat sina läppar med rött läppstift och hennes vackra hår lockade sig ner över hennes axlar och ramade in det söta ansiktet. Nöjd med vad hon såg tog hon med sig vinflaskan upp till salongen och ställde fram den och tre vinglas på soffbordet där Pierre och Belle satt. Hon hällde den blodröda drycken i glasen och slog sig sedan ned i fåtöljen mitt emot paret. De förde en stillsam konversation och allteftersom vinflaskan tömdes blev de tre allt lojare och bekvämare. Strax gled deras samtalsämne in på erotik, passion och kärlek. Cornelia anförtrodde sig åt sina nya vänner och berättade om sin upplevelse för tio år sedan. Hon lade märke till att Belle verkade tycka om hennes berättelse; hon smekte sig själv över halsen när Cornelia berättade om bettet i halsen; hon skruvade lite på sig då Cornelia berättade om den fantastiska njutning hon fått uppleva.

- Det låter underbart! sa Belle med en röst som var grumlig och mörk av hennes upphetsning.

Cornelia nickade och smuttade lite på sitt vin.

- Det var det - tro mig! En sådan njutning har jag aldrig upplevt sen dess.

Pierre hade även han blivit upphetsad av Cornelias historia. Han föreställde sig själv som främlingen och kunde nästan känna Cornelias mjuka hud under sina fingrar. Han såg ner på sin hand och upptäckte att han darrade. Han såg genast upp på Cornelia och Belle för att se om de hade märkt nåt. De båda kvinnorna såg på honom. Belle med en förvånad, undrande blick; Cornelia med en förnöjd, nästan förförisk blick. Han harklade sig generat och förde sitt glas till munnen. När han tagit en klunk av det söta vinet såg han åter på Cornelia. Men nu var det inte honom hennes blick föll på, utan Belle. De utbytte heta, intima blickar och Pierre kände hur det började rycka i hans lem.

Cornelia reste sig upp och slog sig ner på soffan bredvid Belle. De satt en stund bredvid varandra, försjunkna i varandras blickar, och bara njöt. Så lutade sig Cornelia fram och deras läppar förenades i en öm kyss. Pierre såg på de båda kvinnorna, betraktade deras knappt märkbara huvudrörelser, hur deras läppar formades kring varandra och hur deras andhämtning ökade och blev tyngre. Kyssen avbröts och Cornelia vände istället blicken mot Pierre. Hon lutade sig mot honom och även de kysstes. Pierre smekte Cornelias kind och Belle såg på med en svag känsla av svartsjuka inom sig. Även deras kyss avslutades och sedan möttes Belle och Pierre i en kyss. Hennes välbekanta doft och närhet kändes underbar och Cornelia såg hur de båda njöt av varandras kärlek.

Hon reste sig upp och sträckte inbjudande ut sin hand mot Belle, som tog den i sin och reste sig upp. Belle, i sin tur, tog Pierres hand och så gick de båda efter Cornelia uppför trapporna mot hennes sängkammare. Belle och Pierre slog sig ner på sängen och föll in i varandras armar medan Cornelia tyst stängde dörren efter dem. Hon vände sig om och såg på Belle och Pierre på sängen. Belle låg nu ner på rygg och Pierres ena hand hade letat sig upp under hennes kjol. Belle stönade tungt mot Pierres mun och vred sig under hans händer.

Cornelia gick lugnt och varligt mot sängen, knäppte långsamt upp knapparna i urringningen på sin klänning och lät den falla till golvet. Hon smekte sin nakna kropp, rundningen vid magen och det mjuka håret på blygdbenet, medan hon betraktade parets förspel. Hon gick närmare sängen och slog sig ner på sängkanten. Pierre och Belle stannade upp och såg på henne. Cornelia log förföriskt och smekte Pierre över ryggen. Hjälpte honom få av sig sin skjorta och byxorna och sedan hjälptes de två åt att klä av Belle. Belles kropp var nästan lika vacker och fulländad som Cornelias. Hennes hud var blek men rodnade lätt av upphetsning, bröstvårtorna var ganska stora och rosenröda. Cornelia lade sig ner bredvid henne och smekte henne över magen. De möttes i en kyss och tryckte sina underliva mot varandra. Pierre såg hur det glänste av kärlekssekret i båda kvinnornas sköten och han kunde inte låta bli att känna efter. Hans fingertoppar fuktades och han sög i sig de söta safterna. Kvinnornas smak och berusande dofter gjorde honom yr av välbehag. Han knäböjde vid Cornelias sköte och slickade mjukt längs de yttre blygdläpparna. Under tiden smekte han Belles mus med sin fria hand. Han sög ömsom mjukt, ömsom hårt på Cornelias klitoris som sakta styvnade mellan hans läppar. Cornelia och Belle stönade mjukt och Pierre kände hur hans lem växte betydligt. Så ändrade han ställning så att han kom åt att slicka Belle istället och började smeka Cornelia med handen.

Cornelias händer smekte vant och erfaret Belles sköna kvinnlighet, det här var inget nytt för hennes del. Belle, däremot, hade aldrig älskat en annan kvinna förut; hon var lite mer osäker. Hennes händer vandrade på upptäcktsfärd över Cornelias kropp samtidigt som hon njöt av Pierres styva tunga mot hennes klitoris. Snart satte sig Cornelia upp och visade Pierre att han skulle lägga sig ner. Det gjorde han och även Belle satte sig upp. Cornelia tog plats vid Pierres styva lem medan Belle satte sig grensle över hans ansikte. Pierre placerade sina händer på Belles fasta rumpa och slickade i sig de safter som rann ur hennes heta grotta. Cornelia sög in lemmen i sin mun och slöt sin ena hand kring roten. Hon runkade honom långsamt samtidigt som hon sög hans ollon ut och in. Hennes tunga lekte längs med kanten på ollonet och Pierre stönade högt då hon rispade lite lätt med naglarna på undersidan av hans pung. Pierres stön och uppenbara njutning gjorde Belle ännu mer upphetsad och snart tog hon kommandot. Hon lade Cornelia ner på rygg på sängen och ställde sig själv på alla fyra vid Cornelias sköte. Hon särade lätt på hennes ben och lät sin tunga hitta Cornelias kärleksknopp. Smaken var otrolig. Hon hade aldrig känt något liknande. En söt, lite syrlig smak som tillsammans med doften utgjorde en underbar kombination. Pierre såg på en stund medan hans kvinna slickade Cornelia. Han smekte Belle med blicken, smekte hennes vackra rygg, såg hur hon svankade och putade med sin välformade rumpa upp mot honom i en inbjudande gest. Han slickade lätt på hennes blygdläppar och kände att hon var redo. Så han ställde sig bakom henne och styrde sitt ollon mot hennes villiga mus. Han lekte lite med fingret över Belles klitoris samtidigt som han drog med sin lem längs med skåran i hennes sköte. Han tryckte allt hårdare och till slut öppnade hon sig för honom. Hennes slida svalde hans lem och slöt sig kring roten då han trängt ända in. Pierre såg upp mot Cornelia och mötte hennes blick, en blick som utstrålade upphetsning och ohöljd åtrå. Han såg Belles huvud som var begravt mellan Cornelias ben, och han började långsamt pumpa Belles väl inoljade mus. Länge knullade han henne ytterst långsamt, ville dra ut på njutningen så mycket som möjligt. Till slut blev Belle frustrerad och nästan skrek ut sin vilja:

- Åååhh kom igen då! Knulla mig!

Pierre ryckte till vid ljudet av hennes röst, men var inte sen att göra som hon ville. I en taktfast rytm började han pumpa allt snabbare och han stötte sin lem långt in i hennes lilla kropp. Rytmen fick Belle och skjutas framåt för varje stöt, och det gjorde att hon slickade Cornelia i samma takt som Pierre knullade henne. Cornelia skrek högt av njutning, älskade att känna Belles mjuka tunga mot sitt innersta. Belle och Pierre stönade tillsammans i en gemensam njutning.

Små svettpärlor bildades på Pierres panna. När Cornelia slog upp ögonen såg hon detta, och tyckte det var dags för ett byte. Hon drog sig motvilligt undan Belles ivriga tunga och lät Pierre lägga sig ned på sängen. Hon satte sig grensle över hans påle och lät den långsamt sjunka in i henne. Pierre kände hur hennes mus krampade för varje centimeter och han spände varje muskel i kroppen i en ansträngning för att inte komma på en gång. Belle satte sig över hans huvud så att hon och Cornelia satt ansikte mot ansikte, och på så sätt kom åt att kyssa varandra och smeka varandras bröst. Belle lät sin ena hand sjunka ner och smeka Cornelias klitoris. Under tiden sög Cornelias in Belles ena bröstvårta i munnen och hävde sig upp och ner över Pierres stånd. Hennes fittmuskler sög hans lem och Belle kunde känna Pierres varma stön mot hennes mus. Hans tunga mot hennes klitoris gjorde att hon sakta men säkert närmade sig klimax. Hennes kropp började skaka och skälva, det märkte båda Cornelia och Pierre. Cornelia mjölkade Pierre i en allt snabbare takt samtidigt som Belle fortsatte leka med hennes klitoris mellan fingrarna. Välbekanta rysningar spred sig uppifrån ryggraden nedåt skötet på Cornelia och även Pierre kom allt närmare toppen. Några sista juck var allt som krävdes, sedan sköt Pierre kaskad efter kaskad av het sperma upp i Cornelias fitta, som sekunden efter krampade då hon fick orgasm. Belle öppnade ögonen och då hon såg att de båda andra just upplevde varsin enorm orgasm, kom även hon med en explosionsartad kraft som gjorde att hennes safter rann ner över Pierres ansikte. Hon tog tag i hans huvud bakifrån och gnuggade sitt sköte mot hans ansikte tills hennes orgasm ebbat ut.

De tre sjönk ihop på sängen. Klockan var mycket och efter en sådan här upplevelse var de helt slut. Belle låg i mitten och Cornelia och Pierre omfamnade henne och varandra från vardera sida. Så kysste de tre varandra god natt och sedan vaggade månens stilla sken in dem i en drömlös sömn.


Cornelia vaknade under natten därpå, något hade väckt henne - en dröm om Honom. Belle och Pierre hade lämnat henne den morgonen, så nu låg hon ensam i sin säng och i tankarna hade hon bara Honom. Hon svepte det tunna lakanet kring sin nakna kropp och gick ut i hallen. Hon ställde sig vid ett av fönstrena och öppnade det så att en kraftig vindpust svepte in och rufsade om i hennes hår. Hon stod där och njöt av utsikten. Betraktade månens blekblå glans, korparna som sakta flöt över det nattsvarta himlavalvet. Hon tog ett djupt andetag. Drog ner den friska nattluften i sina lungor och andades sedan ut med en suck.

Plötsligt kom något nersinglande genom luften, rakt emot henne. Hon kom sig inte för att flytta sig. Föremålet landade i ljuspölen framför hennes fötter. En enda röd ros. Vid stjälken satt ett kort, fastknutet med ett vitt sidenband. Cornelia öppnade kortet och läste orden som någon skrivit med blodrött bläck:


Du är min - till kropp och själ för evig tid

Du ska bli min följeslagare på en resa genom en ändlös natt

Extas - smärta - döden för det mänskliga livet - evighet

Kommer du ihåg?


En glödande känsla vibrerade i hennes ryggrad; hon var iakttagen, hon kunde känna Hans blickar bränna mot hennes hud. Var var Han? Hennes älskade. Hon slöt ögonen i ett försök att med endast tanken kunna förflytta Honom till sig. Då kände hon plötsligt Hans svala andedräkt mot sitt hår. Han stod bakom henne. De små fjunen i hennes nacke reste sig med en rysning och hon skälvde till. Under ett ögonblick spelades deras första möte upp i hennes huvud, som en film. Hon mindes Hans doft, Hans ord, Hans hud och Hans läppar.

Cornelia snodde runt och slog upp ögonen. Där stod Han. Hade inte förändrats alls under de tio år som passerat. Det var som om han inte åldrats över huvud taget. Hans skinn var blekt och näst intill genomskinligt, likt dimslöjorna utanför fönstret. Hans tjocka, mörka hårman var utsläppt och föll mjukt över hans smala, seniga axlar. Hans fylliga läppar såg mjukt inbjudande ut och hans vackra ögon såg på henne med samma kärlek och ömhet som den där gången när hon var ung. Hennes älskade bar en mossgrön, skräddarsydd sammetskavaj som nådde honom till vaderna i äkta Greve Dracula-stil. Undertill hade han en vit kråsskjorta och svarta sammetsbyxor. Hennes ögon fylldes av glädjetårar då hon sjönk in i hans famn och hon grät stilla. Han tryckte sina läppar mot hennes mörka hår och tröstade henne där i nattens timma.

Senare åtnjöt de en kopp örtte i salongen. Medan de åt berättade han om sitt hem. Ett land bortom skogarna, långt österut, där Europa och Asien möts. Hans slott låg uppe i bergen, på en hög bergstopp. Så högt upp att örnarna byggde bon nedanför det och den mäktiga floden som flöt genom ravinen såg ut som ett smalt stålband. Han pratade och pratade. Hon läppjade på sitt te och lyssnade. Det lät som en romantisk och sällsam plats...

Medan han pratade lade hon märke till att han sällan visade tänderna när han log. Det var hon glad för. Tänderna var inte det vackraste hos honom. Vore de vackra skulle hans utseende vara nära nog perfekt. Hans framtänder var små, svagt inåtböjda och hade vassa, lite sågtandade kanter. Hörntänderna på ömse sidor var stora och underligt formade; spetsiga, nästan koniska. Till färgen var de pärlvita och halvgenomskinliga. Hon skymtade dem innan hans fylliga läppar dolde dem igen. De verkade höra hemma hos en annan sorts varelse...

Redan för tio år sedan hade hon förstått att mannen inte var som andra. Dels var det hans tänder och mystiska skönhet, dels var det hans förmåga att kunna dyka upp ur tomma intet. Han var en vampyr, det hade hon listat ut. Han hade bitit henne i halsen då de älskade och hon hade upplevt en intimitet och närhet bortom alla världar.

Efter maten bar han henne upp till sängkammaren på vindsvåningen. Hans armar var starka och han märkte knappt hennes tyngd när han höll henne tätt intill sig. Cornelia slog armarna om hans hals och lutade sitt huvud mot hans axel. Lät sig bäras uppför trapporna tills de nådde hennes rum där han lade ner henne på den mjuka sängen. Sedan gick han runt i rummet och placerade ut tända stearinljus så att ett svagt eldsken skapade mjuka skuggor i rummet. Han såg ner på sin kärlek, denna nattliga skönhet. Han tog av sig sin kavaj och sin skjorta, hon smekte hans kropp med blicken. Hans kropp var stark och vacker, senig och manlig - hennes. Han tog av sig även byxorna och stod nu naken vid sängkanten. Cornelia kände hur hela hennes kropp vibrerade vid åsynen av sin älskade.

Mannen slog sig ner vid hennes sida. Han var självsäker men samtidigt osäker efter så här många år. Hans försiktiga fingrar mot hennes bröst var lika prövande som en svag bris. Cornelia iakttog de ytliga blå venerna i hans bleka hals och hörde hans andhämtning bli snabbare. Passionen stegrades inom henne, hon reste sig upp i sittande ställning och kysste hans fullmogna läppar. Han stönade, slog armarna runt henne och besvarade hennes kyssar. Han sänkte sig ner över henne och särade på benen som för att välkomna honom hem. Hon kunde känna hans styvhet mot sitt lår och tryckte sitt underliv mot hans.

Med sitt känsliga luktsinne kunde vampyren uppfatta kvinnans söta könsdoft. Han letade sig neråt och söp in hennes underbara dofter. Som han hade längtat efter henne. Nu var hon mogen, som ett gyllengult plommon på sensommaren. Nu skulle hon inviga henne i evigheten och alltet. Han lät sin tunga rita ett osynligt streck från hennes mus upp till klitoris, fortsatte upp över naveln, magen och bröstet tills hans nådde hennes mun. De kysstes och hon öppnade sig själv för honom, lät hans manlighet möta hennes kvinnlighet. Han nådde hennes innersta och de stönade tyst. Hennes naglar rev huden på hans axlar, mannen flämtade till av smärta och njutning. Eggades av smärtan och njöt av att känna hennes mjukhet omsluta honom.

Då mannen böjde på nacken och kysste hennes hals slog Cornelias hjärta lite snabbare. Hon kom ihåg den njutning hon upplevt då han bitit henne, ville uppleva det igen. Hon sträckte på halsen för att han skulle kunna komma åt och kände först bara smärta då hans vassa hörntänder borrade sig igenom huden på hennes hals. Hon ryckte till men smärtan övergick snart i njutning då blodet forsade ur henne. Sist hade han bara låtit det rinna, den här gången drack han från henne. Cornelia accepterade det och njöt av att känna hur han sög i sig hennes blod. Snart slutade det blöda och mannen älskade henne i en allt snabbare takt. Cornelia mötte hans stötar och kärleken fångade upp dem på orgasmens våg. De nådde höjder de aldrig nått tidigare, deras gemensamma njutning fick dem att gå samman till ett då deras safter blandades.

Efteråt låg de i varandras armar, sida vid sida, och njöt av värmen och kärleken. En ren impuls fick Cornelia att resa sig upp. Hon kände ett behov, en längtan efter något hon aldrig längtat efter tidigare. Blod.

Hon knäböjde vid sin älskades sida, böjde sig över honom och log med sitt förföriskt vackra leende. Hon besatt en kvinnlig sensualitet som var spännande och lockande. Mannen kunde känna den mjuka, skälvande känslan av hennes läppar mot den känsliga, tunna huden på hans hals. Hon bara vidrörde honom med munnen och stannade upp med sina två vassa hörntänder mot hans hals. Han slöt sina ögon och väntade med bultande hjärta.

Så kände han smärtan. De spetsiga tänderna stack hål på venen i hans hals, borrade sig djupt ner under huden och drack; hon drack från hans hals och i det ögonblicket förenades deras själar. Hennes läppar smakade på honom och färgades blodröda; hon svalde döden och evigheten. Hans kraft strömmade in i hennes kropp, värmde hennes lemmar och virvlade runt i hennes hjärna.

Hon drack färdigt och sjönk sedan utmattad, men välbelåten, ihop bredvid honom. Hennes fylliga läppar dröp av blod och han längtade efter att få kyssa henne. Han tryckte sig mot henne, slickade i sig det blod som rann utmed hennes haka och läppar och mötte henne sedan i en mjuk kyss. Nu var han hennes, hon var hans. I evigheten levde de tillsammans.